Livsvägar och livslandskap
Jag tänkte mig länge livet som en väg.
Den låg liksom där, framför mig, och jag hade att följa den. När jag kom till en korsning kunde jag välja om jag ville svänga vänster eller höger eller fortsätta rakt fram.
Så tänkte jag mig livet, och det fungerade ganska bra. Som en välasfalterad, väldimensionerad och välupplyst motorväg utan plankorsningar, väjningsplikt och möten.
Tills jag en dag klev av vägen och fortsatte ut i landskapet.
Landskapet var svårare att gå på än vägen. Ibland fann jag en stig som någon hade trampat upp innan mig, men lika ofta fann jag att jag trampade på helt oupptrampad mark.
Om jag ville någonstans fanns det inte längre någon given väg att ta sig dit. Jag kunde inte välja avfart 27 och fortsätta på en riksväg. Jag kunde inte följa framförvarande bils baklyktor. Jag hade rentav lämnat bilen vid vägkanten, ty i landskapet var den värdelös.
Jag hade fortfarande mål. Jag ville komma fram. Men det fanns inga skyltar, och ojämnheterna i marken gjorde att jag nästan lika ofta gick bort från målet som mot det. Andra människor gick åt alla håll i landskapet, kors och tvärs, huller om buller. Ibland kunde jag längta tillbaka min bil och den asfalterade vägen, som ju tog mig dit jag ville så mycket fortare, men lika ofta märkte jag att när jag trodde att jag hade varit på väg mot ett mål en tid var jag i själva verket på väg mot ett annat. Jag följde mina fötter och jag kände mina andetag.
Nu tänker jag knappt på den där vägen längre. Jag tänker mig livet som ett skiftande landskap, där nya saker ständigt dyker upp framför mig, bakom mig, runt omkring mig, och där jag är en del av allt detta framför mig, bakom mig och runt omkring mig. Någonstans har jag också förlikat mig med tanken att inte riktigt veta vart jag ska och vart jag hamnar.
Den där breda asfalterade motorvägen där jag började min resa kändes så småningom för platt, för intetsägande, för steril, och lämnade mig med en känsla av tomhet, även när jag nått mina mål. Landskapet däremot, det uppfyller mig i varje kliv, i varje andetag. Uppfyllelsen är inte odelat positiv – jag är inte alltid glad och lycklig, utan precis som att landskapet går upp och ned gör mitt sinne och min håg också det.
Mitt liv formas av ett landskap, och jag är en del av detta landskap. Så skulle jag kunna beskriva det som kallas hedendom, forn sed, nordisk sed, eller om man föredrar ett helt annat namn.
Karin Boye har uttryckt något liknande:
Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.
Tack.
Martin Domeij, rådsgode
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Lotta Hedström » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Så sant. Resonemanget går även att kläs i termer av "manligt"/"kvinnligt": För m..”
-
Anna Högman » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik för dina fina och kloka ord. Jag kommer också att släcka ljuset i k..”
-
Sandra Lindblom » Earth Hour - miljömanifestation i mörka tider: ”Tack Henrik. Det här var precis vad jag behövde för att orka gå emot de fina men..”
-
Linda Stiernberg » Hur ser gud ut: ”Raven - tack :) Nej, jag har inte skrivit om det i någon annanstans (inte ännu i..”
-
Irving Norqvist » Nyskapad myt om disa: ”Ett härligt filosofisk poem med djupa rötter till verkligheten. Tack. Mvh Irving..”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
bifrost heliga platser mångkultur växa in i seden familj kropp ting emma hernejärvi' konferens tempel, blot, ceremoni, andra samfund, gamla uppsa gudamakter monogami vetenskap ginnungagap mimameid symbol djur metoo förnimmelse mat utbildning dakota access identitet skålgropsten frågor nyckelord bok landskap vårfrudagen nationalistisk toreblot feja kura skymning väven göteborg tiden arbete registrerat gud påsk verdandi vanadis förstörelse utiséta inkluderande ordning och kaos ursprungsfolk odla ukraina hälsa skade blotlag naturens rättigheter tradition bildning kvinnlighet beklagande rådet väv gåva morsdag tid, årstider, vår, personliga reflektioner ekologistisk monokultur video grunna moder dröm personlig sed vana media utbrändhet industrialism skörd skola äktenskap häfte november trana blota källor torshammare samhälle vinternätterna solvända äring traditioner vårblot emma hernejärvi alver midsommar medlemmar årsting lek helighet hedningar etik sommarsolstånd lusse oden tankar gamla uppsala högtider nornor gudsbild politik höstdagjämningen vår disablot demokrati carl lundbäck andlig erfarenhet död känslor gudar jord freja samfundet forn sed sverige gerd yggdrasil liv per lundberg forn sed andra religioner religion livsåskådning blot personlig berättelse natur barn polyteism ritual alvablot jul vinter mångfald höst gemenskap sed frigg skalleper frey årstider förnyelse sång mörker ceremoni tempel hemmet trossamfund disa döden asatro urd förfäder ragnarök kultur faq historisk sed bröllop förmödrar interreligiöst modern hedendom monoteism myter kyla bön lucia stockholm rune forssén vårdagjämning sejd hiero gamos ví siv ledstjärnor bronsålder tyr fulltrogen ogrundand misstänksamhet ödet osynlig internet storm midgård vardag jämstäldhet earth hour tankesmedja kläder vintersolståndet religionsfrihet konst asynja tjänstgörande mytologi tor filosofi vårdande sekulär frej tranafton nutid älvor skuld föda sociala medier makter det implicita standing rock diser studier tacksamhet jättar edsring kommunikation vlogg kristendom eugene gendlin tolerans helig plats berättelse sedvandrare folkräkning sigurd fafnesbane hlodyn ägg liberal uppfostran odr fördomar årsväntan organisation insida val jolner vanatro polygami julafton alva påvestenen jötnar eir moral och etik, per lundberg, heder, nätheim, nätr gydja värderingar myter, vetenskap, ymer hallar begravning tomhet kurs feminism
ÄoF